Kretslopp

I naturen cirkulerar all material och resurser runt, genom ett samspel mellan alla

aktörer växer resurserna, används till ett naturligt syfte och bryts sedan ner

för att sedan växa till igen. Detta är en naturlig cykel för allt naturligt material,

som på senare tid har blivit stört och förhindrats att slutas. De viktigaste

kretsloppen är vattnets, kolets, svavlet och fosforets kretslopp och är de som

kommer att tas upp här nedan.

 

 Material/resurser och liv

I naturen finns enorma mängder material som vi människor använder som våra

resurser med egenrätt. Naturen material går som tidigare sagt i cykler och

kommer igen, vilket har gjort att vi använder dem som oändliga resurser. Det

som är viktigt att komma ihåg är att om vi stör kretsloppen så stannar

materialets tillväxt och produktion vilket gör att materialet och våra resurser
minskar och till slut finns de inte längre kvar. Vi och allt annat liv på jorden har

då inget att leva av som resultrar i att vi dör ut. Vi behöver förstå att vi är en

en del av naturen och vi lever tillsammans och tack vare den. Vi måste därför

ta hand om naturens material så livet på jorden kan fortsätta.

 

 

   Vattnets(hydrologiskt) kretslopp

   

Vattnets kretslopp som också kallas det hydrologiska kretsloppet transporteras

genom jorden och över planeten som består av lite drygt 70% vatten, av vilket

 nästan allt är saltvatten utom en liten del sötvatten i sjöar och glaciärer.

Vattnet är en förutsättning föratt  liv ska kunna existera på vår jord men

tillgängligheten är oerhört ojämnt fördelad.Alla organismer måste mer eller

mindra ha tillgång till vatten för att överleva, vilket i många områden är ett

stort problem för både människor, växter och djur eftersom det på flera

platser är brist på vatten året om. 

 

I princip så innehåller allt organiskt material vatten, 

  • när solen skiner på vattnet eller värme skapas då avdunstar vattnet till gasform från hav,sjöar, växter och djur ut i luften.
  • När vattenångan samlats ihop till ett moln uppe i luften så faller det sedan ner när det blivit för tungt, då som nederbörd och tas upp av mark, växter och organismer eller rinner på ytan till ett vattendrag, sjö eller hav.
  • Vatten som rinner ner i marken kallas markvatten och det som rinner längre ner i marken blir till det som kallas grundvatten (det som vi använder som dricksvatten)
  • grundvattnet transporteras genom och längs marken åter till hav eller sjöar där kretsloppet sluts och där vattnet senare avdunstar igen. 

 

 

              

     Kolets kretslop

                                

Kol finner man i luften som koldioxid, det är ett näringsämne för växter som de behöver för att fotosyntesen ska fungera och kunna ge nytt syre i luften. Det gör att de gröna växterna kan leva och utan växter kan inte djur leva. Kol, koldioxid är alltså viktigt för att jordens levande organismer ska kunna överleva över huvud taget.

 

  • Genom fotosyntesen vävs kolet in näringskedjorna i de olika ekosystemen, genom att växterna suger åt sig koldioxid från luften .
  • När växterna sedan äts av t.ex. ett djur transporteras kolet vidare till nästa nivå i näringskedjan samtidigt som när djur andas släpper de ut en del av koldioxiden tillbaka ut i luften.
  • Kolet finns i både levande och döda organismer, när växter och djur dör bryts de ner och tillför kol i marken som växterna sedan kan ta upp med sina rötter och samlar kolgömmor under jorden.
  • Koldioxiden som släppts ut i luften tas sedan upp igen av växter och sluter kretsloppet.

 

     Kväve

Kväve kommer från luften, som till 80 % består av kväve eller kvävgas. Kväve är nödvändig näring för både djur och växters hälsa.

Kväve finns i proteinerna som är beståndsdelar av cellerna som är viktiga för att kunna bygga upp organismerna på jorden. De är nödvändiga för både deras fysiska och psykiska hälsa

 

  • För att kvävet ska kunna tas upp av växter och djur måste kvävgasen omvandlas, vilket den gör med hjälp av tre olika processer; biologisk, atmosfärisk eller industriell kvävefixering.

Biologisk fixering sker med hjälp av bakterier och olika växter som i vatten kan vara blågröna alger och i marken vanligast ärtväxter som binder kväve och för ner det i marken med hjälp av dess rötter, där nya växter kan ta del av näringen.

Den atmosfäriska fixeringen sker genom en elektrisk urladdning, åska i luften då kvävgasen oxideras och förs till marken med nederbörden.

Industriell kvävefixering sker genom tillverkningen av kvävegödselmedel, de förenar kvävgas och vätgas under högt tryck och bildar senare ammoniumföreningar eller nitrat som kan tas upp av mark och växter.

  • när sedan växter och organismer dör och bryts ned i marken frigörs olika ämnen, vatten och koldioxid som tidigare nämnts. Dess kväve omvandlas främst till ammoniak som i en sur miljö kan bilda ammoniumjoner som växterna kan ta upp.
    I en syrerik miljö kan ammoniumjonerna omvandlas till nitrat som är växternas främsta näringkälla av kväve.

 


 

     Svavel

I berggrund kan man hitta mineralen svavelkis, som består av svavel i form av sulfider.

Svavel är betydelsefullt speciellt i markprocesser, främst den organiska nedbrytningen vid förmultning på bakteriell nivå. Där nedbrytande bakterier får energi för att göra sitt arbete. Nedbrytarna i sig spelar en väldigt stor roll på jorden för att kunna sluta kretslopp, naturlig återvinning av näring och ger förutsättning för växtlighet.

 

  • Sulfidjonerna oxideras när berget sönderdelas från reaktioner av vatten och luft(kemisk vittring) till sulfatjoner som av de gröna växterna kan tas upp ur jorden.
  • Från marken(eller vattnet) transporteras frigjord svavel och sulfater med hjälp av bakterier vidare till växter eller ut i atmosfären(luften). Djupt nerifrån marken kan fossilt bränsle tas upp och förbränns av oss människor, vilket släpper ut sulfater i luften.
  • Sulfaterna som finns i luften möter vattenånga och omvandlas till svavelsyra.
  • Det faller sedan som sur nederbörd till vatten, mark och växter som tar stor skada av försurningen som sker.
  • När svavelsyran kommit till marken frigörs sulfater som sedan kan reduceras som svavel eller tas upp av växter igen.

 

    

      Fosfor

Fosfor finner vi i cellernas byggstenar och är viktig i energiomsättningen och uppbyggnad av vävnader. Det håller balans av olika ämnen och cellers arvsanlag. Jordskorpan inne håller fosfor i form av apatit eller fluorhaltig kalciumfosfat.

  • Marken vittras(sönderdelas) och apatit förändras till järn- och aluminiumfosfater eller organiska fosforhaltiga ämnen. Tillgängligheten av fosfor för växter är varierande men oftast liten.
  • Eftersom fosfor har så hög reaktionsförmåga kan man inte hitta fri fosfor i naturen utan olika föreningar. Dessa som av mikroorganismer i marken fixerar fosfor till en upptagbar form för växter, som för det vidare ut i atmosfären, genom näringsvävens nivåer.
  • Genom nederbörd förs det tillslut tillbaka ner till mark och vatten.

 

Fosfor är också det en del av beståndsdelarna i celler och ansvarar för energiomsättningen. Det bildar och lagrar energi och behövs för att celler ska kunna byggas upp.

 

 

 

Människans påverkan
Människan utför mängder av aktiviteter som bryter naturens viktiga kretslopp. Vi släpper ut för mycket ämnen och gifter som hämmar tillväxt av material och ämnen som sedan leder till obalans i naturen och kan skapa alvarliga skador. Flera av dessa ämnen är även växthusgaser, vilket ökar den globala uppvärmningen vid för stora mänger av dessa i atmosfären.


  • Människan frigör ett överflöd av koldioxid i atmosfären genom förbränning av fossila bränslen och enorm skogs skövling vilket leder till ökad medeltemperatur i världen och förvärrar som tidigare nämnt växthuseffekten.
  • Genom gödsling av mark med gödselmedel som innehåller kväve, förbränning av fossilt bränsle i fabriker genom bilar och utsläpp från reningsverk, blir mark och vatten övergödd på näringsämnet vilket gör det lite surt och syrebrist uppstår och organismer dör. Läckage ut i vattendrag och brunnar kan tvinga brunnar att stängas. När vattnet blir kväveförorenat kan kväveföreningar, speciellt nitrat omvandlas till nitrit som hämmar blodets upptagningsförmåga av syre och bli cancerframkallande i blodet.

 

  • Svavel släpps ut genom förbränning av fossilt bränsle och oljor, även genom gruvor i bergen där de frigörs i luften eller faller till marken, det påverkar över landsgränserna genom transport i luften. Svavel försurar nederbörden vilket leder till försurad mark och vatten som

 

  • Vatten har en väldigt hög upplösande förmåga och att transportera andra ämnen vilket kan leda till att vattnet tar med farlig ämnen eller överskott av ämnen som skadar mark, sjöar och växtlighet när ämnen släpps ut i vatten av fabriker och hushåll.

 

  • Genom avskogning, röjning av vegetation och asfaltering förhindrar vatten från att tränga ner i växter och mark, till grundvatten vilket minskar naturlig rening och påfyllning i grundvattnet (där vi får vårt dricksvatten) och brunnar. Genom maskinella vattenpumpar i grundvattenlagret pumpas vattnet ofta upp så snabbt att det inte hinner fyllas på och marken torkar. Vattenånga tillhör också en av växthusgaserna.

 

 

 

 Vad kan vi göra

För att sluta kretsloppen krävs att vi inte släpper ut gifter i naturen, som vi gör genom avfall och utsläpp. Alltså måste vi minska våra avfall, ta hand om materialet, återvninning, sortering, minska våra utsläpp från transport som bilåkning, elförbrukning och produktionsfrämjande beteende, minska alltså konsumtionen.

 

Läs mer under Tips!

 

 Länkar

 

Naturvårdsverket

Svenska Miljöinstitutet

Miljöportalen

Miljöbalken

Avfall Sverige

UNEP, FN:s Miljödepartement

Följ miljödebatten

 

 

Copyright ® 2011 mothernature.se

                                                    Kontakt: webmaster@mothernature.se 

Mother Nature
En chans att lära känna sitt hem